PÅ SPANING EFTER MINNEN

av Leif Södergren

Köp på ADLIBRIS

Jag tycker att vi borde lära av de värderingar som rådde  på 1950-talet. Då hushållade vi med våra resurser. Barn fick ta över släktingars kläder. Skor behölls mycket längre och sulades om. Vi använde tvättlappar och slösade inte med vattnet. Kläder och mycket av det vi konsumerade tillverkades i Sverige. Vi betalade vad det faktiskt kostade när arbetare i Sverige, anslutna till fackföreningar utförde arbetet. 

Det vore en förfärlig förlust att berövas sina minnen. Det är ju minnet av det som hänt, jämfört med det som händer idag, som ger material till samtal och reflektioner. Jag växte upp på i Göteborg på femtiotalet innan vårt ekonomiska välstånd tagit fart och innan vi hade vårt nuvarande sociala skyddsnät. Vi levde på ett annat sätt än idag, fick nöja oss med mindre. Vi levde också i ett utpräglat klassamhälle  där det bockades och fjäskades för de med titlar. 

På femtiotalet handlade vi över disk och när självbetjäningen tog fart på sextiotalet, insåg vi nog inte hur den skulle revolutionera handeln och våra liv. Sextiotalets "köp-slit-och-släng" filosofi, var en utmaning till de som 15-20 år tidigare hade levt med ransonering och förnuftig återhållsamhet under andra världskriget. Det tog tid att vänja sig vid det nya. De nya TV-apparaterna gjorde sitt och snart stod vi alla där, konsumtionslystna i snabbköpskassorna och plockade på oss några extra av de där plastkassarna som var gratis. Resten är historia.

Globaliseringen har fullkomligt förvridit våra sinnen. Anonym utländsk arbetskraft framställer varor för en spottstyver. Vi frestas att konsumera mycket mer än vi egentligen behöver och vår konsumtionsfrossa slukar kopiösa mängder av jordens resurser. Plötsligt en sommar håller hela Sverige på att torka ut och stora arealer brinner upp och många får sig en tankeställare.